Sinners In The Sun.

En gång var det en flicka som gick i D spåret. I C spåret gick en Vombat. Flickan trodde att Vombaten var en indier, eller, hon kallade honom för indiern, det visade sig senare att han var thailändare. Hm, pinsamt misstag? Lite.
Flickan, hon hette Ägghuvet vi säger det istället, blev vän med Vombaten. Han var ju trots allt ganska söt. Vombaten fick ytterligare ett namn, Älskling, ett så att säga kodnamn som används vid telefonsamtal för att det ska verka som om Ägghuvet har en pojkvän och därmed ett liv.
Vombaten och Ägghuvet blev mycket goda vänner, mycket tack vare Vombatens parfym som man får ont i magen av.  

Vombaten och Ägghuvet kommer alltid älska varandra fast dom alltid har Kossan efter sig, men hon är ju också ganska söt. 

Idag: Vombaten dumpade först Ägghuvet FÖR NÅGRA BLATTAR, Ägghuvet dog innombords. Hon ville begå självmord. Fast Ägghuvet var fortfarande ganska hög på pannkakorna som förtärts innan i BFs kök. Tillslut ringde Vombaten, han gör det ofta numera, i flera timmar...Nåja, han ringde hursomhelst och nu passade det att träffa fru Ägghuve. Ägghuvet cyklade i all hast till AGs (whatever Gunnesbo) och bråkade kort hurvida hon kunde ställa sin cykel utanför Vombatens hur eller utanför Vombatens MORMORS hus, eeeh? De gick sedan iväg och beundrade utsikten över Alfa Lavals parkering och FRÖS RÖVEN AV SIG samt bytte huvudbonader. Vackert. För att lätte upp stämningen lite bestämde sig Ägghuvet för att lära Vombaten att gå catwalk. Ägghuvet har aldrig haft så skoj i hela sitt liv. Röööör på höfterna! Gapskratt. Sedan ringde Kossan, hon skulle komma med sin isbjörn, ett djur som Vombaten fruktar. Väldigt skoj att se. Trion vandrade omkring och skrattade, heeeeh, och böjde på fingrarna åt alla möjliga håll och kanter. Det var på det hela en mycket lyckad kväll som avslutades med grouphug och sniffande.  


Till dig Älskling, haha, den blev ganska sjuk

Ja, politiskt inkorrekt, jag är inte kristen. Jag får ju inte ens konfirmera mig...

Sitter här nu, klockan...10.36 på morgonen, död som alltid, känns bra.
Igår var verkligen en riktig skitdag. Du får väl läsa om den är av intresse.

Vaknade 10.00, bara för att inse att flyinge distriktsveterinärerna hade telefontid mellan 8-9. Braa, ingen pay & jump på söndag alltså, inte heller ngn hoppning idag. Aj looove telfontider....
Åkte in till stan för att luncha med mamma, åt pizza, fick ångest över fettet. Kände mig otroligt tjock, planerar att svälta mig själv.
Bråkade med mamma.
Cyklade till stallet.
När jag kommer till himlen (riiight) ska jag inte snacka om mina synder och be om förlåtelse och sånt, JAG SKA SPÖA GUDS ASS FÖR ATT HAN UPPFANN MINUSGRADER!!! Jag dog. Till mitt egna förtret.
Kom till stallet, mötte ett X antal människor som jag ville slå, hårt. Gick sedan med på att skritta ut med Perklev d y och Malou. Något som jag ångrar till denna stund.
Det var kallt, inte kallt som man normalt säger, utan KALLT. Vi frös som satan.
Vi skulle trava och ponnysarna löpte amok pga kylan. Ilska.

En komisk händelse i denna för övrigt bedrövliga dag:
Vi skrittade på en smal grusstig när vi upptäcker att en stor traktor bakom oss. "Äsch, han ska säkert ta halmen på den dära lilla avtagsvägen, han får köra bakom oss." Hmmm hmm, pinsamma minuter.
"Men shit, han skulle inte dit. Jaja..." Ytterligare minuter flöt förbi. "Hmm, han sitter och viftar där inne i sin lilla hytt." Detta var extremt roligt eftersom att ingen av oss fattade vad han ville. "Ahaa, han vill att vi ska in på gräset!" Genialt. Ekipagen hade nu bildat en ganska rejäl bilkö och det såg väldigt, väldigt roligt ut när alla förarna stirrade argt på de oförstående flickorna.

Vi var nu jämförbara med snögubbar. Fast utan snö, eller, snögubbar är ju snö...Vafan, vi var kalla.
Vi kom hem och det kändes inte ett dugg bra att ta på mina vantar som är mer håliga än hela.
Jag grät nästan nu. Ringde mamma, ville ha varm choklad. Mamma kom med choklad. Kärlek.

Cyklade till stan för att klippa mig, jag vet faktiskt inte om det blev bra, men det växer ju ut...

Kom hem och grät. Fatta att jag, superwoman grät. Jag bölar aldrig men nu satt jag där och grät. Som en liten unge. Tyckte ganska synd om mig själv.

Har irriterat mig ngt grymt på Liiiidingös bratz, lyssnar på Snooks Pappa betalar. Jag mår psykiskt dålig.

Det känns inte särskilt bra nu heller. Jag kan bara tänka på ikväll då jag, tilsammans med 12 hyperaktiva ungar, ska sova på stallet. Ska dessutom ordna en "spökrunda" för barnen = springa runt i ett svinkallt ridhus vid 00.00 för att barnen ska bli rädda. Fyfan

Tillägnat:...hmm, ingen har påverkat mig särskilt positvt, eller jo, Atte och Jalle :)