Sinners In The Sun.

Nej, det finns ingen logik i rubriken. Men vi lever i en alldeles för planerad värld. Ett jobbig och irriterande faktum. Men varför ska jag vara den som sätter ner foten och säger nej till ett organiserat samhälle? Min solärare skulle dö om han hörde mig, "Vi alla kan skapa en förändring" osv. "Den har vi ju hört förr" säger jag på klämkäck morbrorska (underligt, med tanke på att jag inte har någon morbror och har därför aldrig hört morbrorska.).

Detta är hursomhelst mitt första (tro det eller ej) blogginlägg. Nu måste du tänka: "men oj, Sara som har ett så innehållsrikt liv. Hon måste ju ha skrivit ner det någon stans innan?" Jag kan därmed avslöja att jag innan skrivit på Lunar. Det kommer inte bli ett nöje att läsa, med tanke på min kärlek till () och , . Men du får ta det för vad det är. 

Dagen började runt 8 då både jag och Johanna, med förbluffande precision, vaknade exakt samtidigt bara för att vända oss om och somna igen. Vi vaknade sedan tre timmar senare (kl 11 för alla genier där ute), tunga av gårkvällens nachos och två påsar chips, och tassade ner (klampade som elefanter) för att göra pannkakor. Dom kunde gott ha ätits utan något till med tanke på mängden socker i smeten. Vi konstaterade något äcklade att vi åt stekt mjölk men vi tuggade på, som goda medborgare.
Sex pannkakor med glass och sylt, två tårtbitar, ett X antal toasts och två koppar te senare kände vi oss ganska feta men satt trots detta kvar framför tvn ända tills klockan 16.30 (vill tillägga att vi observerade ett regnuppehåll och tog chansen att förbli torra) då vi samlade ihop disk, fett och mod inför dagens första utmaning (jag vill påminna dig om att klockan var 16.30, alltså FYRA OCH EN HALVTIMME på eftermiddagen).

Vi skulle byta om.

Vi kämpade i motvind mot underställ, ridstrumpor och tyngdlagen och lyckades tillsist få på oss ett halvmetertjockt lager kläder bestående av: underställ, ridbyxor, strumpor, ridyllestrumpor (detta behöver inte kommenteras), pikétröja (ambitiösa som alltid), försmå tjocktröjor, feta jackor och tillsist, som kronan på verket: MFF halsduken.
Vi tackade gud för att mamma ville skjutsa mig och den cykellösa johanna till stallet. Gå ville vi inte ens överväga. När vi kom fram blev vi genast nedslagna pga vår allas tränare Louises frånvaro. Hm, bad, vi skulle genom henne skälla på Malou som dagen innan varit mycket oförskämd på gårdagens Karriärmöte. Vi kom dock över detta bakslag och gick för att utföra våra sysslor (mocka, blanda mat och rida). 
Donja var betedde sig för övrigt som en mycket väluppfostrad ponny och vi tycker om henne <3
Funderar på att anmäla oss till den lokala i Lillhagen. Nu när vi är ett så erfaret tävlings ekipage (en lokal och en pay & jump...).   
Kom hem några timmar senare, ringde Emma och duschade. Gick sedan ut på midnattsäventyr (klockan var då 21.30) med Emma och hennes hund Alice. Vi hade tidigare planerat att gå bus eller godis (som en vetenskaplig undersökning, förstås) men det gick inte för Emma skulle upp tidigt följande morgon (ungefär 11 i familjen Ahlsén). Vi ringde, trots detta, på ett hus och det resulterade i varsin döskalle och varsin, typ, godismun. Gott, sa vi.
Sedan satt vi hemma hos Emma tills jag fick springa hem iklädd min fina jacka.
Har sedan dess suttit här, chattat me ointressanta människor på msn (nej jag syftar inte på dig, fina Valle, som jag vet kommer läsa detta ;D), avrått Jalle från att smeta huvudvärkskräm i pannan, tittat på otaliga videor på YouTube (bl a My hands are bananas), konstaterat att jag nog inte en enda gång har stavat "bananas" rätt på ett försök, ordet innehåller irriterande många "a"n samt försökt pussla ihop detta blogginlägg.

Jaha här ser vi då resultatet. En lång text, skriven av en 13 åring i 2006s Sverige. Intressant? Knappast. Kanske för någon psykiatri klinik som förbluffats av barnets intelligens och skrivförmåga (jag vet att det finns pinsamt många stavfel men klockan är tre på natten...). Du dömer.

Er allas Snigelsega Sara, live från skosulan

Vill tillägna detta inlägg till Valle som inspirerar och roar mig, vi är nog dumma som spån, trots allt.