100314

Hejsan!

Som de flesta förstod var gårdagens inlägg det första på länge. Bloggen har tidigare varit, ja, en alldeles vanlig blogg utan speciellt fokus på just träning/tävling. Så det tjänar inte mycket till att bläddra bakåt i arkivet om du vill veta mer om mig och Rossmore. Just därför tänkte jag skriva en liten "presentation", om man nu får använda så stora ord till något så enkelt.

Jag, Sara Hansson, började på ridskola som så många andra. På Lunds Civilia RF rantade jag runt på glada ponnysar i många år tills det började bli tal om egen häst.
   Först fick jag under ett års tid rida Blixten, en 20-årig dressyrponny, långt ute på landet för att visa att jag faktiskt kunde ta lite ansvar och hur pubertal jag än må varit så tog jag mig dit i snöstorm, regnstorm, storm och alla andra liknande väderlekar som hör skåne till. 
  När Donja, född 2002, kom till ridskolan 2006 (då var jag 13 år)  och blev "min" hopponny i hoppgruppen dröjde det inte länge innan vi köpte henne. Donja var svart, 145.5 cm hög och världens charmigaste New Forest-ponny. Visst hade hon inte all kapacitet i världen men hon var snäll och ganska snygg och gick med på det mesta. Donja tog sig till LB i både dressyr och hoppning innan jag kände att jag blivit för lång och att det var för mycket begärt att hon skulle tävla högre klasser. Donja gav mig världens roligaste ponnytid men även om det gjorde ont att sälja henne var det helt rätt beslut.
   Nu bor Donja så vitt jag vet nära Hallandsåsen hos en liten flicka och betar i stora gröna hagar sedan sommaren 2008.



Pol's Donja, Marits Mistique - Kantjes Fidelity


Rossmore, född 2000, hittade jag på Karupslund, ett försäljningsstall som främst importerar från Tyskland, där Rossmore hamnat efter att han skeppats från Irland. Innan jag köpte honom hade Rossmore gått upp till 1.20 och man kan säga att det var ett ganska stort steg från 145.5 cm till 168 cm! Det fina med Rossan är att han må vara hög men han är inte särskilt lång, vilket ju är att föredra.
   Under de 1.5 åren jag haft honom har vi startat 1.10 och 1.20 med några fina 0:or. Vårt största problem har varit Rossmores bjudning och arbetsmoral, för vad kan man göra med god teknik om hästen inte vill hoppa? Hans relativt stora kropp och långa ben gör allting lite svårare och tyngre men på senaste tid, vill jag iallafall tro, har vi fått ett slags genombrott.
   Jag har alltid levt efter filosofin "Krafft Grund eller havre" och aldrig riktigt gillat müsli och andra "mixade" fodertyper. Men sedan vi bytt till Lympos Bas har man kunnat se en märkbar förändring i Rossmores temperament och välmående. Ni ryttare vet vad jag menar, man kan ju se om häsen mår bra i hullet, pälsen etc. Alltså; tummen upp för Lympos Bas!
   LCR är inte en optimal anläggning och vi har väldigt begränsat hagutrymme. Att Rossmore river staket och äter upp andra hästar har lett till ett utegångsförbud, hur illa det än låter. Därför försöker jag att rida ut så mycket som möjligt samt släppa honom i stora ridhuset med kompisen Baloo.


Rossmore HDC, Harlekuin du Carel - Gael Force

Nu blev det väldigt mycket. Men det kommer mer, fast lite portionerat kanske. Hehe.

Ska iväg och träna mig själv nu innan stallet. Skriver mer ikväll!

HEJ.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback