i watch my baby from the seaside.
Hej, jag heter Hassan. Jag ändrade ganska snabbt uppfattning om hurvida jag kommer klara mitt HI-prov. Det är omöjligt helt enkelt och jag kan verkligen inte plugga. Min hjärna har kört ihop sig totalt. Det är ju bara revolution hit, orättvisor dit och svält och elände. Inte ens något så fantastiskt som industriella revolutionen kom utan misär och fan. Detta är förvisso ganska intressant, men det vill icke bli bra. Jag kan inte formulera mig, dra några slutsatser eller paralleller och inte heller kan jag skriva någon jävla uppsats.
Mitt liv har för övrigt satt spinn. Känner hur jag långsamt förlorar greppet om en alltför snabbt snurrande karusell. Det känns som att jag strävar efter något onåbart och just nu finns det absolut inte inom räckhåll. Pressen ökar allt mer och med nya äckliga ämnen som nk minskar sannolikheten radikalt att jag ska komma in på Juridicum och kunna göra något av mitt liv. Jag vet också att man inte ska ta ut saker och ting i förväg, och det är förvisso sant men vissa dagar känns det omöjligt. Eller ja, vissa veckor. Jag känner att jag satt upp alldeles för höga mål och att mina ambitioner och färväntningar inte motsvarar min förmåga. Jag är inte tillräckligt bra helt enkelt. Jag kanske borde nöja mig med att vara medelmåttig? Få något skitjobb som jag inte trivs med, bo ensam med en kattjävel och bli någon slag eremit. Men mina sociala tillkortakommanden är det ju oroväckande möjligt. Men det är ju inget fel med det. Det är vanligt att ge upp, så varför ska inte jag kunna få göra det? Bara skita i allt och bli gatusopare kanske. Just idag, i denna sekund, vill jag bara gå och lägga mig och aldrig gå ur sängen igen. Men jag vet lik fan att jag kommer sitta uppe till tre och plugga, bara för att ha glömt allt imorrn. Just idag, i denna sekund känner jag mig så fruktansvärt värdelös och otillräcklig, som att allt jag gör är förgäves, det kommer ändå inte räcka till. Just idag, i denna sekund skulle jag kunna gråta, men det gör jag iallafall inte! En liten seger.
Detta är en typiskt oförklarlig svacka. Men visst får det svartna ibland, sålänge man inte vältrar sig i självömkan?
jävla apa. faktiskt. idag. Tänk vad det svängde från i förmiddags, och det enda jag gjort är försökt att plugga!
Mitt liv har för övrigt satt spinn. Känner hur jag långsamt förlorar greppet om en alltför snabbt snurrande karusell. Det känns som att jag strävar efter något onåbart och just nu finns det absolut inte inom räckhåll. Pressen ökar allt mer och med nya äckliga ämnen som nk minskar sannolikheten radikalt att jag ska komma in på Juridicum och kunna göra något av mitt liv. Jag vet också att man inte ska ta ut saker och ting i förväg, och det är förvisso sant men vissa dagar känns det omöjligt. Eller ja, vissa veckor. Jag känner att jag satt upp alldeles för höga mål och att mina ambitioner och färväntningar inte motsvarar min förmåga. Jag är inte tillräckligt bra helt enkelt. Jag kanske borde nöja mig med att vara medelmåttig? Få något skitjobb som jag inte trivs med, bo ensam med en kattjävel och bli någon slag eremit. Men mina sociala tillkortakommanden är det ju oroväckande möjligt. Men det är ju inget fel med det. Det är vanligt att ge upp, så varför ska inte jag kunna få göra det? Bara skita i allt och bli gatusopare kanske. Just idag, i denna sekund, vill jag bara gå och lägga mig och aldrig gå ur sängen igen. Men jag vet lik fan att jag kommer sitta uppe till tre och plugga, bara för att ha glömt allt imorrn. Just idag, i denna sekund känner jag mig så fruktansvärt värdelös och otillräcklig, som att allt jag gör är förgäves, det kommer ändå inte räcka till. Just idag, i denna sekund skulle jag kunna gråta, men det gör jag iallafall inte! En liten seger.
Detta är en typiskt oförklarlig svacka. Men visst får det svartna ibland, sålänge man inte vältrar sig i självömkan?
jävla apa. faktiskt. idag. Tänk vad det svängde från i förmiddags, och det enda jag gjort är försökt att plugga!
Kommentarer
Postat av: Simon
Som din kompis är de jobbigt att läsa det här :( hoppas att du ska lyckas hitta nåt slags ljus i vardagen... låter lagomt klychigt men men... hejar på dig sara!!!
Postat av: IDA
Jag vet exakt vad du menar. Be strong! Jag finns här, det vet du. (L)
Trackback