typhoon.

Kom precis hem från Dulkie efter en härlig slapparkväll med en dålig (dock ganska obehaglig) skräckfilm och tonvis med godis. Matteanna bangade ur, vilket jag tyckte var fräckt, så jag och Elin fick sitta och pipa i vår ensamhet. Men det var inte mycket att göra åt! Borde verkligen sova snart, en heldag imorrn med massa plugga, banbyggande och träning. Det är fan vad man aldrig ska ha tid att sova ut eller kolla på tv (haha, jag är nog den värsta tv-missbrukaren i europa, men jag kan inte hjälpa det!).
   Längtar efter nåt nytt och spännande. Inte bara vardag. Det är som att den äter upp mig innifrån, tristessen alltså. Jag vill ha lite spänning. Bara lite nytt! Vad som helst, jag är jävligt öppen för allt som kan bryta mönstret. För jag pallar verkligen inte många liknande veckor till. Dag ut och dag in exakt samma jävla rutiner. Skola, stallet, plugga, sova, skola, stallet, plugga, sova... Det tar ju aldrig sluuut! Rutiner kan vara skönt, förvisso, men inte när det gått så långt att man känner att livet kretsar kring att orka ta sig upp på morgonen. Jag behöver större segrar, nya människor, nya utmaningar och mindre stress. Kan det gå ihop? Jag vet inte. Men just nu, är det enformigt.

Open your mouth if you daaaare!


Kommentarer
Postat av: Anonym

håller med dig helt, livet är så jävla enformigt :(


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback