crossing.
Haft myskväll med Bella och Elin. Så jävla härligt bruds. Misslyckade lussebullar, varm choklad och te. Kan det går fel? Nej.
Denna veckan känns som att det kommer blir jobbigt. Hjärnan har tagit lov medan skolan fortfarande kör på. Prov onsdag och två inlämningar på torsdag. Men vafan, det är bara att härda. Ingen mening i att gnälla... Imorrn är det pexfotografering, haha, lite konfunderad angående klädval. Man måste ju se snygg ut, eller hur? Kanske får en puss av Alfons iallafall, då blir jag glad. Gick shietbra på träningen idag, skönt. Men schwettig hest. Stackarn, men han kan gott också härda fram till lovet.
Börjat inse hur snart jag åker. Lite kluven. Klart det ska bli sjukt roligt och jätteintressant. Jäkligt pepp faktiskt, kommer bli ett minne för livet. Ja jäklar... Men å andra sidan känns det sjukt olägligt på något sätt. Det går grymt bra med hästen, är dessutom sjukt stressad. Vill verkligen kunna starta lundahoppen, men kommer det gå? Vill ha träningstiden, men det är förmodligen bara en förlust om han inte får sin vila. Vill inte åka ifrån mina kära vänner, låter som att nyår kommer bli fett här hemma. Dock kommer det alltid fler fester och jag menar, dom klarar sig ju utan mig två veckor. Så pass självgod är jag inte att jag tror att världen faller samman om jag inte är hemma. Sen vill jag ju inte åka från Emil när det fortfarande är så nytt. Känns lite för skört för att lämna åt sitt öde i två hela veckor. Tänk om det är borta när jag kommer hem? Fast... Då vet jag ju att det inte var menat helt enkelt. Jag kanske ska sluta vara så jävla paranoid och bara... Låta det ske? Diskuterade faktiskt nyligen med Peklev att vi som är kontrollfreaks och planerar allt sällan får som vi vill. För oss går det alltid åt helvete med planen, med dom som säger "äh det löser sig", dom går det minsann bra för. För tusan! Det är inte okej...
Bella 16 år (inte idag dock, men ändå!)
Bellabus. Jag inser varje gång vi träffas hur mycket jag tycker om dig och hur mycket jag saknar våra dagliga skrattattacker i Fittfågels matsal. Men trots det, är jag jävligt glad för att vi hållt kontakten. Antar att det är för mycket begärt att ses som innan. Det funkar inte med alla träningar, skolan, andra kompisar och annat som också måste prioriteras. När du sa att min fest var för exakt ett år sen blev jag alldeles tårögd (på insidan iallafall). Det känns som en hel evighet sedan. Helt sinnessjukt att vi ändå minns det som det var igår. Att kolla på gamla bdb-bilder var ju dödsstöten. Walk down memory lane. "Morfar för jääävelen...". Nej nu blir det en massa återberättande. Vill egentligen bara säga som det är: Jag älskar dig Bella, verkligen, av hela mitt hjärta. Du är en del av mig och bättre vän kan man inte ha. Tänker inte förlora dig i stora röran på Polhem, aldrig, var jag än är spanar jag efter dig och blir lika glad varje gång jag kan skrika: BELLAAAA! Sådär pinsamt högt i femman. Du är min föralltid Bellabus. Och vi ska inte ens börja prata om Jersey...
ses med er!
Denna veckan känns som att det kommer blir jobbigt. Hjärnan har tagit lov medan skolan fortfarande kör på. Prov onsdag och två inlämningar på torsdag. Men vafan, det är bara att härda. Ingen mening i att gnälla... Imorrn är det pexfotografering, haha, lite konfunderad angående klädval. Man måste ju se snygg ut, eller hur? Kanske får en puss av Alfons iallafall, då blir jag glad. Gick shietbra på träningen idag, skönt. Men schwettig hest. Stackarn, men han kan gott också härda fram till lovet.
Börjat inse hur snart jag åker. Lite kluven. Klart det ska bli sjukt roligt och jätteintressant. Jäkligt pepp faktiskt, kommer bli ett minne för livet. Ja jäklar... Men å andra sidan känns det sjukt olägligt på något sätt. Det går grymt bra med hästen, är dessutom sjukt stressad. Vill verkligen kunna starta lundahoppen, men kommer det gå? Vill ha träningstiden, men det är förmodligen bara en förlust om han inte får sin vila. Vill inte åka ifrån mina kära vänner, låter som att nyår kommer bli fett här hemma. Dock kommer det alltid fler fester och jag menar, dom klarar sig ju utan mig två veckor. Så pass självgod är jag inte att jag tror att världen faller samman om jag inte är hemma. Sen vill jag ju inte åka från Emil när det fortfarande är så nytt. Känns lite för skört för att lämna åt sitt öde i två hela veckor. Tänk om det är borta när jag kommer hem? Fast... Då vet jag ju att det inte var menat helt enkelt. Jag kanske ska sluta vara så jävla paranoid och bara... Låta det ske? Diskuterade faktiskt nyligen med Peklev att vi som är kontrollfreaks och planerar allt sällan får som vi vill. För oss går det alltid åt helvete med planen, med dom som säger "äh det löser sig", dom går det minsann bra för. För tusan! Det är inte okej...
Bella 16 år (inte idag dock, men ändå!)
Bellabus. Jag inser varje gång vi träffas hur mycket jag tycker om dig och hur mycket jag saknar våra dagliga skrattattacker i Fittfågels matsal. Men trots det, är jag jävligt glad för att vi hållt kontakten. Antar att det är för mycket begärt att ses som innan. Det funkar inte med alla träningar, skolan, andra kompisar och annat som också måste prioriteras. När du sa att min fest var för exakt ett år sen blev jag alldeles tårögd (på insidan iallafall). Det känns som en hel evighet sedan. Helt sinnessjukt att vi ändå minns det som det var igår. Att kolla på gamla bdb-bilder var ju dödsstöten. Walk down memory lane. "Morfar för jääävelen...". Nej nu blir det en massa återberättande. Vill egentligen bara säga som det är: Jag älskar dig Bella, verkligen, av hela mitt hjärta. Du är en del av mig och bättre vän kan man inte ha. Tänker inte förlora dig i stora röran på Polhem, aldrig, var jag än är spanar jag efter dig och blir lika glad varje gång jag kan skrika: BELLAAAA! Sådär pinsamt högt i femman. Du är min föralltid Bellabus. Och vi ska inte ens börja prata om Jersey...
ses med er!
Kommentarer
Trackback