Sinners In The Sun.

funderade på att skriva ett helt inlägg på engelska, men det var kanske lite för avancerat, nu n'r jag verkligen tänkte efter. gaah, vi ska skriva en krönika på svenskan, det tråkiga är att det skulle vara hur kul som helst i ett annat sammanhang, men när det är i skolan känns det automatiskt väldigt segt. vi slapp iallafall ifrån "praoiakttagelser". vi skulle sitta och skriva ner "ideer huller som buller" nej lotten, det heter inte huller SOM buller, men lotten har också betoningsfel, så vi kan inte klandra henne, hon är en språkligt handikappad svenskalärare helt enkelt. har funderat iallafall (även om jag mest satt och iriiterade mig på "huller som buller"), grejen är att jag vill säga så mnycket, för jag är en väldigt irriterad människa. Jag klarar inte av folk som pratar utan att tänka (INCEST KÄRRINGEN!!!), anarkister, megafjortisar, cynism, konstiga prioriteringar, nykterister. tja, jag tycker inte om så mycket här i världen. grejen är att jag orkar inte vara så förstående. visst, alla ska få tycka vad dom vill, bla bla bla... men jag tycker ändå att jag tycker bäst, är inte det ganska naturligt? om alla kände efter, man skiter i vad andra tycker, man själv har ju rätt. eller hur? man kan vara öppen för förslag men jag

---

förstår ni att jag skrev det där typ, igår! vad är detta ett tecken på? att jag inte kan fullborda saker? att jag är förvirrad? att jag inte är en så hängiven bloggare som jag påstår? hm. nu har jag helt tappat spåret så det är inte lönt att jag fortsätter... fan, jag hatar skolan. lite. men idag slutade vi ett, det var lagom. smask.
hur kommer det sig att man alltid stöter ihop med folk man inte vill träffa? gaah. det driver mig till vansinne.
jag älskar SO, jag är grym.
nej nu ger jag upp.

Snor

Like There Was Nothing Else